Kulturarv Östergötland
Kulturarv Östergötland

Rubinglaspokalen på Löfstad slott

På Löfstad slott finns många fantastiska föremål. Hemmet visas så som det lämnades vid Emilie Pipers bortgång i december 1926 och därför kan vi inte visa alla föremål på visningarna. Då känns det roligt att ibland lyfta fram några av föremålen i utställningar, på specialvisningar och som i detta fall i en liten artikel. Här har jag valt att lyfta fram en fantastisk rubinglaspokal. Pokalen är troligen tillverkad av Johann Kunckel – ledare för glashyttan Hakendamm i Tyskland 1678-88.

 

Glaspokal

Glasets historia sträcker sig långt tillbaka i tiden. För omkring 10.000 år sedan förglasades ytor på lerkärl i Mesopotamien. Det äldsta kända föremålet tillverkat helt i glas är ca 8000 år gammalt. Först omkring 1500 f. Kr. i Egypten, Fenicien och Mesopotamien – där tillgången på lämplig sand, sjöar med hög halt av soda och tillgång på kalksten och krita var god  –  kan man tala om någon större produktion av glasföremål.

På 1300-talet lyckades glasmakarna i Venedig smälta glaset till kristall och på så sätt får en klarare och mer genomskinlig glasmassa. Sedan skedde utvecklingen i snabb takt och Venedig kom att bli ledande inom glastillverkningen i Europa under flera hundra år. Under 1600-talet kom den Böhmiska glasproduktionen att ta en ledande roll.

På 1670-talet fick glasindustrin i Pottsdam, Tyskland internationell ryktbarhet. Glashyttan i Drewitz anlades 1674. År 1678 anställdes glasmakaren, kemisten och apotekaren Johann Kunckel och glashyttan nådde sin höjdpunkt. Ett år efter ankomsten till Drewitz flyttades verksamheten till det nybyggda glasbruket i Hakendamm, Pottsdamm och där lyckades Kunckel genom kemiska laborationer återuppta konsten att tillverka rubinglas. Rubinglas framställs genom att guldsalter upphettas tillsammans med glasmassa. Efter att glaset kylts ner är glaset vitt och den rubinröda färgen framträder först när glaset återigen långsamt upphettas. Tillverkningsprocessen var svår och tidsödande, vilket också gjorde den dyrbar.

Kunckel föddes 1630 i Hûtten nära Plön. Hans far var alkemist och härstammade från en välkänd glasmakarsläkt. Kunckel var ansvarig för kungliga laboratoriet i Dresden innan han anställdes som alkemist hos furste Fredrik Vilhelm af Brandenburg. Någon gång efter 1688 värvades han till Sverige för att bli bergsråd och han adlades 1693 von Löwnstern-Kunckel.

pokalGlaspokaler
Under många år var glas dyrbart och åtråvärt. Det användes både som bruksföremål och till prydnad. Först under 1700-talet tillverkades glas som enbart var tänkt som prydnad. På 1500-talet utvecklades pokalens form i Venedig. Den venetianska pokalen hade tunn cuppa, lock och ben med rik, gärna flerfärgad, genombruten dekor. Den var elegant och festlig. Det var också från den venetianska glaskonsten som svenska glasbruk i början hämtade sin inspiration.

När Tyskland mot slutet av 1600-talet blev ledande inom glastillverkningen förvann lite av den festliga elgansen som pokalerna från Venedig hade. De tyska pokalerna som började tillverkas i slutet av 1600-talet var betydligt kraftigare med tjocka väggar. Glaset hade dock fin ljusbrytningsförmåga och det tjocka glaset lämpade sig väl för gravering och slipning.

Förutom att vara vacker var pokalens funktion förvaring av t.ex. potpourri eller socker samt att vid högtidliga tillfällen skåla i. Och kanske var just tanken att brudparet Sophie Piper och Carl Nordenfalk skulle dricka sin brudskål i den rubinröda pokalen som de fick i lysningspresent 1880. Så här skriver Carl Nordenfalks brorson Erland Nordenfalk på Löfstad slott den 8 april 1955:

Denna röda glaspokal gavs som lysningspresent av min fader, Otto Nordenfalk och min moder Sigrid född Sparre till Carl Nordenfalk och hans fästmö Sophie Piper 1880. Min fader hade köpt pokalen av min mormoder Caroline Sparre f. Lewenhaupt. 1930 gav Sophie Nordenfalk f. Piper pokalen till mig på villkor att den efter min och min frus död skulle gå till Löfstad slotts museum.

Pokalen finns kvar på Löfstad slott. Man kan skymta det rubinröda praktverket från slutet av 1600-talet, långt in i rummets skugga. Men i ljuset skimrar den vackert när solstrålarna bryter genom det rödvioletta glaset.

Maria Nordeman
Kulturarv Östergötland

Tillbaka

Kulturarv Östergötland
Tfn:
013-23-03 91 
E-post: kulturarv@ostergotlandsmuseum.se

Producerat av Teknomedia