Kulturarv Östergötland
Kulturarv Östergötland

ANNA NYSTEN FRÅN KISA

Anna Nysten var en av de fåtal svenskar som överlevde den stora fartygskatastrofen med Titanic ute på Atlanten.

Anna Nysten född 22/1 1890 
död 28/3 1977 i Dec Moines, Iowa

Anna Nysten Gustavsson var född i Hag, Västra Eneby sn den 22 januari 1890. I unga år flyttade hon med föräldrarna, som var lantbrukare, till Höghult, Kisa sn och därefter till Farsbo, Kisa sn. 1912 emigrerade hon till Amerika och hade den stora oturen att hamna på det nya stora och moderna fartyget Titanic. Titanic förliste den 14 april 1912 och hennes föräldrar fick då följande meddelande:

"Brefkort till Herr S.A. Nysten, Nydala, Kisa
Göteborg den 19 april 1912.
Jag får härmed meddela att jag idag erhållit telegrafiskt meddelande om att Anna Nysten anlänt till New York ombord på ångaren "Carpathea"
Högaktningsfullt
HVITA STJÄRNLINJEN, Göteborg"

Bland de elva Kisabor som deltog i resan var hon den enda som överlevde.
Anna Nysten besökte Sverige vid två tillfällen. Hon gifte sig med en herr Gustavsson i Amerika. I Des Monies, Iowa levde och verkade hon i 60 år och var medlem av första Lutheranska kyrkan. Hon var vid sin pension kokerska på Grand View Collage och dog den 28 mars 1977 i Des Moines. Hon efterlämnade de tre barnen samt en syster i Amerika, en bror och en syster i Sverige, sex barnbarn och syskonbarn.

Anna Nysten berättar i brev hem till sina föräldrar om olyckan.
(...)"Jag är nu hos syster Klara, som är gift. De ha det så fint och bra. Deras son, som är gift och bor i ett stort hus härintill är bilförare. Han mötte oss vid tåget och förde oss i bil hit upp. De äro så snälla mot mig, så ni bör ej tänka, att jag far illa nu, fast jag under min resa råkade så illa ut. Jag kan knappast beskrifva hur det tillgick. Det var ett förfärligt jämmer och rop, men jag och ni böra tacka Gud för att jag lefver. Jag lyckades komma med i en räddningsbåt; min tid var väl ej kommen, att jag skulle dö, jag skall väl pröfva mer af världen.

Ni har väl läst i tidningen hur allt gick till, men jag kan ju tala om litet för eder. Båten stötte mot ett isberg vid tolftiden på natten mellan söndagen och måndagen. Det var en förfärlig stöt, vi voro nära att ramla ur bäddarna. Men så sade de, att det icke var något farligt, och passargerarna voro därför rätt lugna, tills båten började sjunka och däcken voro fulla af folk. Ni kan ej tänka er hur dant det då blef. Ja, jag kan ej skrifva om det riktigt. Men, o så hemskt, när allt var mörkt! När båten sjönk voro vi ej långt därifrån och voro nära att följa med i djupet. Det var ett förfärligt brakande och dånande, när båten gick under. Vi fingo vara i räddningsbåten från kl. half 2 till half 7 på morgonen, men lyckligtvis var hafvet lugnt. Ni må tro, att vi blefvo glada, när vi fingo se ångaren Carpathia närma sig oss och vi fick komma ombord där. De voro så snälla emot oss: vi fingo filtar om oss och kafe och konjak så mycket vi ville ha. Men det var ändå mycken jämmer och gråt, ty de flesta hade mist någon anhörig. Värst synd var det om de familjer som upplöstes. Många blefvo vansinniga".(...)

White Star Liner

Titanic, fartyget som på sin jungfruresa från Southampton till New York sent på kvällen 14 april 1912 i hög fart kolliderade med ett isberg och sjönk. Titanicolyckan är känd som en av de svåraste sjöolyckor som inträffat.
Fartyget, som var 259,8 m långt och 28,2 m brett, var byggt av Harland & Wolff i Belfast för rederiet White Star Line. Hon hade mycket hög inredningsstandard och en fart om 21 knop. Fartyget var planerat för sammanlagt 3 300 människor, 2 440 passagerare i tre olika klasser och 860 besättningsmän
Vid olyckan fanns 2224 människor ombord. Mer än 1500 människor drunknade. Omkring 130 svenskar var med på resan, varav endast ca 40 räddades och däribland hemmansägaredottern Anna Nysten från Kisa. Hon räddades mirakulöst ur havet, fortfarande bärande sin medhavda matkorg.

(...)"Nu är jag emellertid framme och mår riktigt bra. Jag önskar, att ni ej ha sörjt för mig för mycket, ty jag är nöjd nu. Klara kom och mötte mig och hon har skaffat mig en bra plats. Alla, som voro med i olyckan, fingo nästan allt hvad de behöfvde. Jag fick en fin kappa och underkläder. Mina penningar hade jag på mig, och tänk så underligt, jag fick min matkorg med mig. Det var ingen mer än jag, som hade sådan med".(...)

Ett nytt bref från Anna till föräldrarna
(...)"I måndags anlände ett nytt bref från fröken Anna Nysten till hennes föräldrar i Kisa. Hon berättar däri bl.a, att hon blivit synnerligen väl emottagen i Newyork. Af de insamlade pänningmedlen har hon erhållit 60 dollars samt därjämte fina kläder i sådan myckenhet, att hon icke visste när hon skulle kunna använda alla. I sitt förra bref nämnde hon ingenting om familjen Andersson från Kisa. Nu berättar hon, att hon såg familjen Andersson - man, hustru och fem barn - jämte familjen Danbom - man, hustru och ett barn - tillsammans stå på däck, kort innan Titanic sjönk. Hon tror ej att någon af dem kunde räddas, och det har ju också bekräftats, att de omkommit. Hon säger sig ingen gång varit sjuk efter den hemska nattens upplefelser och skulle vid brefvets afsändande tillträda en plats".(...)

Postcard medskickat i ett av breven hem till föräldrarna.
"Min Kära Mamma må sä väl
vill sända eder ett littet kort på Födelsedagen men det kommer ju mycket för sent men bättre sent än alldrig. jag vill ändå att ni skall ha det.

Ja, på min långa färd har jag brövat den stora värd
ock så vet jag vad det är att lemna hemett kär
jag mycket tängt på alla som i det stora havet falla
men jag får tacka min frälsare kär
att lag lever, ha helsa och är här Helsningar
Ett Minne från eder Dotter
Anna Nysten".




Text ur den svenska dödsannonsen i Östgöta Correspondenten 1 april 1977 där barn, barnbarn, syskon och syskonbarn sörjer och skriver.

"Du gav dig ut på det stora hav
Fick pröva vad livet ger och tar
Nu du sänks i den tysta grav
Vi dock minnena av dig har kvar".



Källa:
- Kinda Lokalhistoriska arkiv
- Kisa Emigrantmuseum
- Tidningsurklipp Kisa-Tidningen 11 maj 1912
- Nationalencyklopedin
- Titanic av Claes-Göran Wetterholm
- Vi vågade oss västerut! Kisakvinnornas utvandring
till Nordarmerika 1845-1915 av M-C (Lotta) Vikström
- Sammanställning och avskrifter: Ing-Marie Wallin

Tillbaka

Kulturarv Östergötland
Tfn:
013-23-03 91 
E-post: kulturarv@ostergotlandsmuseum.se

Producerat av Teknomedia