Kulturarv Östergötland
Kulturarv Östergötland

Liljeholmen

Liljeholmen 460.jpg

Liljeholmen har sedan 1930-talet ägts av familjen Nisser och både mark och fiskevatten finns kvar men är utarrenderade. Gränsen mot Småland går mitt i sjön Sommen, vilket dessutom är gräns för gårdens ägor, som idag faktiskt består mer av vatten än av land.

Ett anspråkslöst yttre rymmer en anslående inre färgprakt, med både tak- och väggmålningar. Motiven har målats med limfärg direkt på de slätbilade timmerstockarna och på takbräderna, och är förvånansvärt välbevarade, framför allt målningarna i salen. Detta sätt att pryda väggarna var inte alls ovanligt, men däremot är det ovanligt att hela rumsinteriörer bevarats till våra dagar som är fallet på Liljeholmen.

Förstugan har en allmogebetonad dekoration av slingrande bladrankor, och både vid ytterdörren och vid dörren in till salen är så kallade dörrvaktare målade, något som var vanligt förekommande på svenska herrgårdar. Dörrvaktarna på Liljeholmen har utformats som karolinska krigare med hillebarder i händerna.

Målningarna i mittsalen är de som är bäst bevarade. Den stora takmålningen är utomordentligt skickligt komponerad, och ett representativt exempel på senbarockens dekorationskonst. Genom sin fältindelning påminner den om 1600-talets stucktack. Väggmålningarna är å sin sida imitationer av vävda gobelänger. I en naiv stil har en okänd konstnär målat fantasifulla landskapsbilder med slott och borgar, parker, sjöar och fåglar. Motiven tros vara hämtade från tryckta förlagor, kanske bilderböcker från Nordtyskland eller Holland. Konstnären har varit verksam på många håll i Östergötland och Småland under 1700-talets första decennier. Målningar av samma hand eller verkstad finns bland annat i södra flygeln vid gamla slottet på Bjärka Säby och på Barkmanska gården i Gamla Linköping.

Har varit i släkten Natt och Dags ägo
Liljeholmen, eller Ringshult som egendomen hette fram till 1650-talet, finns omnämnd redan 1280, då lagmannen Bengt Magnusson i ett brev underrättade samtliga Ydrebor (egendomen hörde tidigare till gamla Ydre härad) att han som bostad åt Nils Sigridsson upplåtit detta "konungens och häradets hemman". Nämnde Nils blev själv lagman och han tillhörde en av rikets förnämsta ätter, vars vapenmärke var delat i två fält; det övre i guld och det undre blått. Det var denna släkt som i slutet av 1600-talet tog sig namnet Natt och Dag.

Ringshult ägdes av släkten Natt och Dag fram till 1563 då riddaren Erik Månsson avled. Efter ett antal ägarbyten kom Ringshult i Christer Lillies ägo på 1650-talet, och det var han som gav gården namnet Lillieholm, vilket senare ändrats till Liljeholmen. Stommen i nuvarande huvudbyggnad ska vara från den byggnad som Christer Lillie lät uppföra på 1650-talet, men ombyggnader på 1700- och 1800-talen har förändrat utseendet. Christer Lillies huvudbyggnad kan närmast liknas vid en miniatyr av stormaktstidens borgar. Det var en envånings timmerbyggnad med valmat tak, och med en kvadratisk utbyggnad i två våningar på framsidan. Denna utbyggnad, eller torn om man så vill, hade från början en klockformad tornhuv. Idag har utbyggnaden ett sadeltak.

Väggmålningar från tidigt 1700-tal
Efter Christer Lillies död år 1688 såldes gården till majoren Gabriel Gyllenståhl, som redan ägde ett antal gårdar runt Sommen. Hans dotter, Maria Gyllenståhl, ärvde i sin tur gården år 1705. Hon var gift med amiralitetskaptenen Eric Ahlfort och det var under deras tid som målningarna tillkom. Maria Gyllenståhls spegelmonogram finns också avbildat i centrum på taket i mittsalen.

Makarna Gyllenståhl-Ahlfort lät också bygga om taket till det säteritak som det har idag. Under tidigt 1700-tal, eller möjligen redan på Gabriel Gyllenståhls tid, byggdes den flygel som fortfarande finns kvar. Huvudbyggnaden, flygeln och en paviljong från 1890-talet, är sedan 1975 förklarade som byggnadsminne.

Maria Chatarina gifte sig med gårdens dräng
Under Maria Gyllenståhls och Eric Ahlforts tid utspelades också det klassiska dramat där kvinnan av börd förälskar sig i mannen av folket. Det var deras dotter, Maria Chatarina, som blev djupt förälskad i en av gårdens drängar, Jonas Andersson. Hon gifte sig också med honom, trots föräldrarnas motstånd. Detta medförde att Maria Chatarina praktiskt taget blev bortstött från hemmet. Hennes far ordnade dock en anställning som soldat vid Kungliga Jönköpings regemente åt Jonas Andersson, som då fick namnet Ekstrand. Paret flyttade till ett soldattorp söder om Tranås, på andra sidan Sommen från Liljeholmen sett.

Historien kunde ha slutat där, men har förgreningar in i 1900-talet. En av Jonas Andersson Ekstrands och Maria Catharina Ahlforts ättlingar i sjätte generationen kom att bära det välbekanta namnet Greta Garbo. Hennes far, Karl Alfrid Gustavsson, flyttade från Tranåsbygden till Stockholm, där han gifte sig med Anna Lovisa Johansdotter Karlsson. 1905 föddes dottern Greta.

De Gyllenståhl-Ahlfortska ättlingarna ägde Liljeholmen fram till år 1907 då hela gården köptes av järnverket Boxholm AB. År 1937 köpte Carl Nisser hela gården med undantag av huvudbyggnaden och flygeln. Dessa användes för representation av Boxholm AB fram till 1973 då familjen Nisser fick möjlighet att köpa också dem.

Anneli Hedlund, Norrköping september 2013

Texten om Liljeholmen, i nedkortad version, är hämtad från boken "Glömda pärlor och gamla bekanta - en resa bland östgötska slott och herrgårdar”, som kom ut hösten 2013. Författare Anneli Hedlund och fotograf Per Svensson. 

Litteratur:
Slott och herresäten i Sverige, del 1, 1971
Lindahl, Anders: Liljeholmens säteri. (Uppsats)
Nisbeth, Åke: I Herremannens hus. Kapitel i Svenska hus (Hall/Dunér), 1995

Tillbaka

Kulturarv Östergötland
Tfn:
013-23-03 91 
E-post: kulturarv@ostergotlandsmuseum.se

Producerat av Teknomedia