Så fungerar sajten
Sajten består dels av Eriksgatans sträckning uppdelad i 15 sträckor. Varje sträcka är representerad av en bildsida och en fördjupningssida. Vidare finns ett tiotal temasidor. Sidorna nås enklast via huvudmenyn. Dessutom nås respektive sträcka av Eriksgatan genom att klicka på motsvarande del av östgötakartan.
Om Eriksgatan
Eriksgatan i Östergötland är samlingsnamnet för de forntida och tidigmedeltida vägarna genom landskapet. Längs dessa vägar – framför allt huvudvägen från nordost mot sydväst färdades kungar, pilgrimer, hirdmän, handelsmän och andra som av olika anledningar förflyttade sig. Det var också den väg kungarna red på sin cermoniella resa från Gamla Uppsala, runt Vättern och tillbaka, för att få sin legitimitet bekräftad i de olika tingen.
Här beskrivs den gamla vägsträckningen, den som var en del av infrastrukturen innan Sverige blev ett enat och kristet rike. I växelverkan mellan väg, bebyggelse, försvar och rituella platser – förändring och kontinuitet, blev kulturlandskapet format som det största och viktigaste fornminnet i landet.
Eriksgatans väg kantas av historiska och kulturella märkvärdigheter. Vi hoppas att den här hemsidan ska inspirera till egna upptäcksfärder både i tiden och rummet. Hemsidan ingår i ett större projekt som har initierats av kommunerna Söderköping, Mjölby/Skänninge, Vadstena samt Östergötlands länsmuseum.
Djurfigurer på hällristning i Hästholmen. Bronsåldern.
ästholmen ligger vid en skyddad vik av Vättern, vilket gjorde platsen till en viktig hamn under 1100- och 1200-talet. På 1300-talet var trafiken också livlig och Hästholmen blomstrade.
Där låg den gemensamma tingsplatsen för Dals och Lysings härad och på handlingar från 1384 finns ett sigillavtryck där det står att läsa:”Villa Hestholmensis”, vilket tyder på att orten hade stadsstatus. För överfarten till kungaborgen Näs på Visingsö var Hästholmen den vanliga hamnen på Vätterns östsida.
De östgötska hällristningarna från bronsåldern (330 lokaler) ligger i ett långt stråk längs den gamla huvudvägen. Så också i Hästholmen, där de ristade båtarna ligger klara att köra ner i Vättern, inte så många som i Norrköping, men värdefulla som indikation på tidig bebyggelse.
Ödeshög
Ödeshögs kyrkas torn är helt medeltida, men byggnadens nuvarande yttre är ett verk av arkitekten Ferdinand Boberg. I tornet fanns en övre portal med representativ funktion mot långhuset – helt visst en kunglig kyrka.
I Sväm, ett par kilometer söder om Ödeshög har man funnit en stenåldergrav med kropparna av 19 människor. Där finns också tre broar, varav en är den medeltida Markbron.
Den gamla gränsstenen mellan Östergötland och Småland.
Eriksgatans sista sträcka i Östergötland följer Västra holvägen via: Ödeshög – Sväm(b) – Stockseryd – Skrädeberg – Sunneryd – Hårstorp – Holkaberg – Norbäck – Isgårda.
Tingstad
Byn Tingstad har en domarring på Tingsberget och där var ”rätt tingsplats” för gemensamma angelägenheter i häradet som sträckte sig ända fram till Vättern.
Det vägsystem som finns i dag passar illa in i bilden av Tingstad som en central plats på Holaveden, men förr fanns naturligtvis tvärgående ridstigar, vilkas sträckningar nu är svåra eller omöjliga att lokalisera.
Den äldsta vägen över Holaveden är gömd mellan motorvägen och gamla E4 som två små bitar mellan Skrädeberg och Vida Vättern och mellan Stava och Uppgränna. Vid Narbäcken står gränsstenen mellan Östergötland och Småland.
Uppgränna
Vid Uppgränna står en runsten daterad till 1000-talet. Texten innehåller inget ovanligt - men kombinationen av kapell, offerkälla och runsten tyder på att detta var en plats av stor betydelse längs vägen.
Vid Uppgränna på Holaveden skiftades gisslan på nytt, då den nyvalde kungen lämnade Östergötland. Smålänningarna (Tiohäradsmännen) mötte med sin gisslan ”midian skog” på Holaveden, men östgötarnas gisslan tycks ha följt med till Junabäck vid Jönköping under den äldsta tiden. Där tog västgötarna över ansvaret.
Ett kapell, Heligkors kapell, fanns vid Uppgränna. Det byggdes omkring 1330 av fransiskanerna, var invigt till Johannes Döparen vars fest firas vid midsommar, och stod kvar till omkring 1750. Antagligen fanns det också ett härbärge i anslutning till kapellet.
Intill Gästgivargården finns en offerkälla, som kallas ”Kapellbrunn”, säkert en trefaldighetskälla. Källan finns kvar, men nu som brunn i ett bostadshus byggt över kapellruinen. Vid den gamla vägen står också en runsten daterad till början av 1000-talet; texten innehåller ingenting ovanligt. Men kombinationen kapell, offerkälla och runsten visar att detta var en plats av gammal och stor betydelse vid vägen.
Förbi Uppgränna gick pilgrimsvägen som fortsatte till Vadstena och slutligen till Trondhjem, och i sydlig riktning sammanföll den med Eriksgatans väg efter Alvastra.
Junabäck
Enligt Äldre västgötalagen skulle skifte av gisslan ske vid Junabäcken, som nu till största delen rinner i en kulvert. På den plats i Jönköping där några meter av bäcken är synliga finns ett monument över Eriksgatan, där Magnus Ladulås är avbildad. När Junabäcken passerats hade kungen definitivt lämnat Östergötland.
Föregående sida 
