Så fungerar sajten
Sajten består dels av Eriksgatans sträckning uppdelad i 15 sträckor. Varje sträcka är representerad av en bildsida och en fördjupningssida. Vidare finns ett tiotal temasidor. Sidorna nås enklast via huvudmenyn. Dessutom nås respektive sträcka av Eriksgatan genom att klicka på motsvarande del av östgötakartan.
Om Eriksgatan
Eriksgatan i Östergötland är samlingsnamnet för de forntida och tidigmedeltida vägarna genom landskapet. Längs dessa vägar – framför allt huvudvägen från nordost mot sydväst färdades kungar, pilgrimer, hirdmän, handelsmän och andra som av olika anledningar förflyttade sig. Det var också den väg kungarna red på sin cermoniella resa från Gamla Uppsala, runt Vättern och tillbaka, för att få sin legitimitet bekräftad i de olika tingen.
Här beskrivs den gamla vägsträckningen, den som var en del av infrastrukturen innan Sverige blev ett enat och kristet rike. I växelverkan mellan väg, bebyggelse, försvar och rituella platser – förändring och kontinuitet, blev kulturlandskapet format som det största och viktigaste fornminnet i landet.
Eriksgatans väg kantas av historiska och kulturella märkvärdigheter. Vi hoppas att den här hemsidan ska inspirera till egna upptäcksfärder både i tiden och rummet. Hemsidan ingår i ett större projekt som har initierats av kommunerna Söderköping, Mjölby/Skänninge, Vadstena samt Östergötlands länsmuseum.
Frekvenskarta över registrerade forntida gravfält.
stergötlands befolkningsmässiga centrum var den bördiga slätten med tre bygder tydligt avtecknande sig som särskilt betydelsefulla. Det var området mellan Tåkern och Hästholmen, landet mellan Svartåns och Stångåns utlopp i Roxen samt längs Motala ström mellan Bråviken och Glan.
Genomskärning av fornborgen Götavirke.
Slätten skär som en kil genom landskapet från Vättern till Vikbolandet och där finns bl.a. mer än 900 forntida gravfält. Den inre delen av Östergötland hade ett mycket skyddat läge: stora skogar i norr och söder, Vättern i väster och försvarsanläggningen Götavirket i öster.
Den del av landet som hamnade öster om försvarsvallen – Vikbolandet – var oskyddad och mängden av fornborgar där tyder på att befolkningen verkligen var utsatt för återkommande attacker av olika grupper.
Sättunahögen.
Under oroliga tider tycks den demografiska tyngdpunkten ha förskjutits mot centrum till Linköpingstrakten. 500-talet var en upprörd tid, vilket de många fornborgarna och fattigdomen på fynd visar.
De yttre förändringarna har resulterat i att de förut ledande klasserna decimerats och nya, lägre befolkningsskikt blivit basen för religion, språk och idéer. Linköpingstraktens stora gravhögar från denna tid kan vara lokala kungagravar, viket den muntliga folktraditionen också gör dem till.
Pest och kyla
Klimatet försämrades 400-700 (Fimbulvintern) och den Justinianska pesten, samma sjukdom som Digerdöden, drabbade Europa (543).
Nästan ett tusen år senare, ca 1250-1600 upprepades denna klimatförsämring (Lilla istiden) som i kombination med Digerdöden 1348-50 var en fruktansvärd hemsökelse i Sverige, med en befolkning på drygt en halv miljon människor.
Digerdödens utbrott följdes av ytterligare åtta pestepidemier före år 1500. Av de 993 gårdar Vadstena kloster ägde i mitten av 1300-talet, stod t.ex. 148 öde och obrukade fortfarande efter 150 år. Den ödeläggande effekten på jordbruk och ekonomi påverkade i högsta grad samhällsutvecklingen under senmedeltiden.
Föregående sida 
