Så fungerar sajten
Sajten består dels av Eriksgatans sträckning uppdelad i 15 sträckor. Varje sträcka är representerad av en bildsida och en fördjupningssida. Vidare finns ett tiotal temasidor. Sidorna nås enklast via huvudmenyn. Dessutom nås respektive sträcka av Eriksgatan genom att klicka på motsvarande del av östgötakartan.
Om Eriksgatan
Eriksgatan i Östergötland är samlingsnamnet för de forntida och tidigmedeltida vägarna genom landskapet. Längs dessa vägar – framför allt huvudvägen från nordost mot sydväst färdades kungar, pilgrimer, hirdmän, handelsmän och andra som av olika anledningar förflyttade sig. Det var också den väg kungarna red på sin cermoniella resa från Gamla Uppsala, runt Vättern och tillbaka, för att få sin legitimitet bekräftad i de olika tingen.
Här beskrivs den gamla vägsträckningen, den som var en del av infrastrukturen innan Sverige blev ett enat och kristet rike. I växelverkan mellan väg, bebyggelse, försvar och rituella platser – förändring och kontinuitet, blev kulturlandskapet format som det största och viktigaste fornminnet i landet.
Eriksgatans väg kantas av historiska och kulturella märkvärdigheter. Vi hoppas att den här hemsidan ska inspirera till egna upptäcksfärder både i tiden och rummet. Hemsidan ingår i ett större projekt som har initierats av kommunerna Söderköping, Mjölby/Skänninge, Vadstena samt Östergötlands länsmuseum.
nligt äldre källor gick den gamla kungs- och pilgrimsvägen från Skänninge till Vadstena över Orlunda - Strå - Åby - Kols bro - Åsberga by – Granby, där det fanns ett eremitkapell.
Orlunda
Stenkyrkan i Orlunda byggdes på 1100-talet och revs 1870; vid rivningen fann man rester av en stavkyrka som varit den första kyrkan på platsen. Fragment av eskistunakistor har också hittats, vilket visar att här fanns en kristen kultplats redan på 1000-talet. Även Strå kyrka härrör sig från 1100- talet.
Herrestad
Skiss av kyrkan i Herrestad.
Herrestad var under 1000- och 1100-talet en stormannagård tillhörig den sedermera kungliga Stenkilska ätten, senare också de Sverkerska och Erikska släkterna. Den nuvarande kyrkan byggdes i början av 1100-talet (träden till takbjälkarna fälldes 1112) och föregicks troligen av en stavkyrka. Detta var före valvslagningens tid, man kunde se ända upp till nockåsen som är skulpterad. Eventuellt blev åsen flyttad från stavkyrkan då denna revs; dendrokronologisk undersökning har nämligen visat att den är äldre än takbjälkarna. Eller satt den i kungens hall/sal? Herrestads kyrka anses ännu så länge som den äldsta i Sverige.
Biskop Kol († 1195) som efterträdde biskop Gisle i Linköping, disponerade efter 1177 Herrestad som en del av ”biskopsbordet” och ska då ha låtit uppföra den s.k. Kols källare vid Klockargården i kyrkbyn.
Biskop Kols källare i Herrestad.
Källaren byggdes emellertid, trots namnet, av hans senare efterföljare biskop Lars (1233-47), räkenskaperna finns mycket ordentligt bevarade, den kostade ungefär 100 mark silver att bygga, vilket motsvarade värdet av 25 oxar.
Vadstenas omland
Bybildning i Vadstenatrakten tycks ha uppstått först under folkvandringstid och järnålderns sista århundraden.
Tidigare dominerade ensamgårdar med vidlyftiga ängs- och betesmarker. Sannolikt bildades nu tydliga maktcentra med stormän som innehade stora markarealer. De gravfält som finns i Granby, Krogarängen och Strå är från tidig (romersk) järnålder, men i denna fullåkersbygd måste man också räkna med att många fornminnen blivit bortodlade.
Biskopsstolen i Herrestads kyrka. Originalet finns i Statens historiska museum.
En guldbrakteat från folkvandringstid – Vadstenabrakteaten – med det äldre runalfabetet – futhaRken, runt kanten, påträffades hos en guldsmed i Vadstena på 1700-talet. Den ”försvann” tyvärr från Statens historiska museum i Stockholm 1938.
Vid början av medeltiden präglades Vadstenabygden av storgods, som ägdes av släkter djupt involverade i uppbyggnaden av riksenhet och kyrka. Vadstena med omgivningar spelade en central roll för denna utveckling som speglas i placeringen av de äldsta kyrkorna i anslutning till stormannagårdarna. De byar och gårdar på Vadstenaslätten som redovisas i jordeböcker från 1500-talet, har tillkommit redan under järnåldern.
Föregående sida 
