Sajten består dels av Eriksgatans sträckning uppdelad i 15 sträckor. Varje sträcka är representerad av en bildsida och en fördjupningssida. Vidare finns ett tiotal temasidor. Sidorna nås enklast via huvudmenyn. Dessutom nås respektive sträcka av Eriksgatan genom att klicka på motsvarande del av östgötakartan.
Eriksgatan i Östergötland är samlingsnamnet för de forntida och tidigmedeltida vägarna genom landskapet. Längs dessa vägar – framför allt huvudvägen från nordost mot sydväst färdades kungar, pilgrimer, hirdmän, handelsmän och andra som av olika anledningar förflyttade sig. Det var också den väg kungarna red på sin cermoniella resa från Gamla Uppsala, runt Vättern och tillbaka, för att få sin legitimitet bekräftad i de olika tingen.
Här beskrivs den gamla vägsträckningen, den som var en del av infrastrukturen innan Sverige blev ett enat och kristet rike. I växelverkan mellan väg, bebyggelse, försvar och rituella platser – förändring och kontinuitet, blev kulturlandskapet format som det största och viktigaste fornminnet i landet.
Eriksgatans väg kantas av historiska och kulturella märkvärdigheter. Vi hoppas att den här hemsidan ska inspirera till egna upptäcksfärder både i tiden och rummet. Hemsidan ingår i ett större projekt som har initierats av kommunerna Söderköping, Mjölby/Skänninge, Vadstena samt Östergötlands länsmuseum.
Norrköping.
Detalj av ristning .
ägsträckningarna från Kolmården till Linköping har varit föremål för mycken diskussion och några bestämda resultat har man inte kommit fram till.
Strandvägen längs Bråvikens norrsida kan inte ha funnits förrän mot mitten av 1200-talet, men andra vägar med västligare sträckning än huvudvägens över Kolmården, finns belagda under medeltiden.
Harald Hildetands död i slaget vid Bråvalla, efter teckning av Jenny Nyström.
Enligt den danske författaren Saxo Grammaticus (o. 1150-1220) m.fl. ska ett stort slag ha stått på Bråvallafältet nära Kvillinge, år 740, där svearna besegrade göterna och sålunda lade grunden till det svenska riket. Saxo uppger i Gesta Danorum att 42 000 man deltog i slaget. Allt detta kan på goda grunder betvivlas, men vare sig slaget vid Bråvalla är historiskt eller ej, har eftervärldens föreställningar om det haft stor betydelse som nationell ”idé”.
Var detta slag utspelade sig är strängt taget betydelselöst. Det har ägt rum i generationers historieböcker och på det sättet bidragit till att forma många svenskars syn på Sveriges
historia.
Den väg som kom fram ur skogen vid Björnsnäs, där det finns en runristad klipphäll, fortsatte till gravfältet från romersk järnålder – Bådstorp, byn Högarna med gravfält, vidare förbi Björnviken, Loddby och Herstaberg till infarten vid Norr tull i Norrköping. Längs denna väg finns flera runstenar och gravfält som talar om bebyggelsens höga ålder.
Ristning vid Björnsnäs
Inte långt från Idrottsparken (bakom) är platsen för stadens galgbacke med domarring och skålgropar. Vi vet nu att s.k. domarringar egentligen är gravar, men de kan naturligtvis ha haft en dubbel funktion. Idrottsparken ligger på en forntida kultplats.
Vid Herrebro i Borgs socken sydväst om Norrköping låg en viktig handelsplats som var i bruk från 700-talet till 1000-talet. Det är sannolikt den handeln som därefter flyttats in i Norrköping. Den medeltida handelsplatsen Norrköping hade sitt centrum vid nuvarande Gamla torget, nära Motala ström, där kvarnar och värdefulla fiskevatten fanns. I de flesta fall är både marknader och kultplatser äldre än namnen på –köping, som tycks ha uppkommit på 1000- och 1100-talet.
Nära Borg ligger hällristningsområdet vid Himmelstalund, som är Nordeuropas figurrikaste ristningslokal. Tidsmässigt ligger naturligtvis hällristningarna utanför Eriksgatan, men det är en fråga om kontinuitet och unicitet – något märkvärdigare finns inte längs denna väg!
Klippa med ca 500 skålgropar i Norrköping.
Norrköping var tidigt ett väl uppodlat jordbruksdistrikt med behov av både utförsel och införsel av varor. Staden hade också en förträfflig hamn (så är det fortfarande) med vårdkasberget Sylten vid inloppet. Vägförbindelserna till östgötaslätten däremot, var betydligt sämre än mellan Söderköping och det inre av Östergötland. Under tidig medeltid var Norrköping ekonomiskt ett obetydligt samhälle även om området vid Strömmen mellan Bråviken och Glan var ett demografiskt centrum i landskapet. Enligt lokal tradition är S:t Olofs (S:t Olai) kyrkas existens belagd redan på 1180-talet som annex till Askeby kloster.
Man har funnit grundmurar till den stora kungsgård kung Birger Magnusson började bygga, vid nuvarande Knäppingsborgsgatan (”Swartzens valv”). Denna praktbyggnad blev inte fullbordad, grävningar i modern tid har blottlagt tegelmurar med stenfot av medeltida typ. I kvarteret Mjölnaren nära Strömmen har man funnit kristna gravar från 1000-talet.
Domarringen i Norrköping. I bakgrunden Galgberget.
Avsikten med kungaborgen var sannolikt att få kontroll över Järnbron/Gamlebro, den medeltida bron över Motala ström. När det adliga rytteriet uppstått vid slutet av 1200-talet, kom den viktiga härvägen, som gick över Kolmården från Södermanland till Östergötland, att passera över denna bro.
Innehav av fiskerättigheter och kvarnlägen i Motala ström var en eftertraktad kapitalplacering, strikt fördelad mellan olika stormannaätter och kloster.
Föregående sida 
